Kan man inte reglerna brukar man kunna hitta dem i regelboken. Om inte…då börjar spekulationerna. Denna gång ledde det till att spelarna, med konsensus, gjorde ett helt nytt och unikt spel, synd att så inte var fallet.

Kvällens spel blev Cargo Noir. Ett bud-spel från 2011, samma år som The Castles Of Burgundy och King Of Tokyo. Days Of Wonder, som är kända för fina komponenter, gör dig inte besviken här heller. Planen är trevlig, mynten och skeppen är sköna att hålla i. Det gick till och med att göra poker-shuffle och känna sig som skurken i Casino Royale. Spelet brister regelmässigt.

Men inte på det sättet man kan tro. Efter regel-genomgång kom första frågetecknet: startspelarordning. Denna flyttas nämligen inte, vilket i ett budspel kan kännas väldigt ovanligt. Speciellt eftersom man inte får chansen att svara på ett motbud, bjuder någon över första budet är det kört. Med andra ord är det kraftfullt att sitta sist, denne vann dessutom stort.

Är Cargo Noir brutet? Ingen som märkte det, det finns nämligen krafter som gör att när man tar tillbaka pengarna vid överbud, får man också mer pengar till nästa omgång. Fem stycken snillen satt då och spekulerade om Cargo Noir är det mest unika bud-spel hittills. Alla har samma regler, men positionen man sitter på gör det till ett asymmetriskt spel. Genialiskt! Men vad tyckte spelarna då?

– Det var intressant utifrån ett brädspeldesign-perspektiv. Det fanns ju kort som var helt värdelösa för den som satt på sista positionen. Det var väldigt kraftfullt att sitta sist, men det fanns kort för att balansera det, säger Markus.

– Jag tyckte det var mer intressant än bra. Det kändes som att det kanske inte var speltestat ordentligt. Det hade onödiga saker som spelarordningen, den borde nog roterat, och på fem personer kändes det för långt för vad jag fick ut av det, säger David.

Tyvärr är hela spelupplevelsen baserat på en missuppfattning. Dagen efter gjordes en regelcheck, man får buda över varandra. Med andra ord är det inte så unikt som vi först trodde. Det finns en målgrupp för spelet, eftersom det är enkelt och kul. För mer erfarna spelare kan det kännas som att något fattas.

Svårt att tro att det kommer till bordet igen, däremot var det helt klart värt det. Det är inte många gånger man kommer på nya spelmekanismer på grund av regelfel. Man kanske kan kalla det position-management, eller position-knowledge?

Mattias Ahlm, chefredaktör